Nedhuggna äppelodlingar, modernare sorter och högre avkastningskrav gör att de gamla, svenska, unika äppelsorterna riskerar att försvinna.
Den odlade äppelarealen har minskat men avkastningen har ökat. Nya rikgivande och tåligare sorter kommer till, medan andra gamla sorter faller i glömska. Riksantikvarieämbetet har försökt att rädda det svenska kulturarvet genom att ge bidrag till ängsodlingar med många gamla sorter och på flera håll har det dykt upp klonarkiv för att kunna bevara dem.
Därför är det ocksåviktigt att ta vara på de gamla träden i hemmaträdgårdarna.
Fruktträdgårdarna som anlades förr planerades väl, det skulle finnas äpplen för varje tillfälle, att äta, att musta, att göra mos eller att lägga in. I en välplanerad fruktträdgård räckte säsongen och därmed vinterns vitaminförråd, från juli till maj, ja ibland ännu längre om man hade riktigt lagringståliga järnäpplen.
I dag blir äpplena liggande i många trädgårdar. De hamnar på komposten eller i värsta fall körs till tippen.
När alla äppelkakor är gjorda och allt mos kokats, är ett tips att leta reda på ett lokalt musteri. Det nyväckta intresset har gjort att musterierna är en bransch på tillväxt. Där kan man lämna in sina äpplen och få dem pressade. Att det är lätt skadad fallfrukt är inga problem. Musten kan sedan frysas eller användas för cider. På sina håll köper också musterier in äpplen och gör must för försäljning.
Länkar till musterier i Sverige>>
Sveriges pomologiska sällskap>>
Lästips:
Svenska äppen av Görel Kristina Näslund och Ingrid av Sandeberg (Kärnhuset)
