Det finns frågor man sällan ställer sig. Som man helst bör ha ett nyfiket barns oförvillade blick för att ens komma på. Har du exempelvis vid frukostbordet funderat över vad som händer med alla hundratusentals värphöns när de gjort sitt som äggproducenter?
En bekant, med god insyn i saken, har berättat för mig hur det kan gå till.
När hönsen är uttjänta stänger man till byggnaden ordentligt och pumpar in dödlig gas. En stund senare lägger veterinären örat mot dörren för att förvissa sig om att kacklet upphört och att samtliga fåglar är döda. Därefter vädras gasen ut så att man med traktor kan samla ihop kadavren och i lastbil transportera dem iväg från gården.
Vart då? fortsätter den frågvise.
Till en destruktionsanläggning som sysslar med energiåtervinning. Dessutom finns mobila anläggningar som åker runt bland äggproducenterna och på plats mal ned fåglarna till så kallad chickpulp, som sedan blir föda åt minkar.
Men varför hamnar dessa utrangerade värphöns – omkring hälften det totala antalet – inte på våra tallrikar istället?
Ett skäl är att marknaden sedan länge översvämmats med tokbillig industrikyckling som anses godare och lättare att tillaga. Dagens svenskar äter helt enkelt inte längre den smakrika hönan. Det var länge sedan jag såg någon på en svensk butikshylla. Därför är det också dåligt med slakterier som kan ta hand om värphönsen. Däremot upptäckte jag för ett par veckor sedan fryst ”inhemsk kokhöna” i Lovisa i sydöstra Finland, paradoxalt nog i en delikatessaffär.
Detta resursslöseri vill Slow Food-avdelningen Haga i Stockholm nu råda bot på genom kampanjen Reclaim the Hen. Tanken är att på olika sätt stimulera till ökad konsumtion av hönskött. Starten skedde i början av maj med en uppskattad måltid på grekisk hönssoppa med citron. Det var dock inte lätt att få tag i råvaran, berättar ordföranden Ulla Tillgren. Till slut kom man över 100 frysta hönor från den enda svenska leverantören, Skånefågel i Örkelljunga.
En annan variant är förstås att göra riktig buljong på hönsen. Här syftar jag förstås inte på de alltför vanliga tärningarna med lite höna eller kyckling och många tillsatser – utan om den äkta varan.
Och även på det området är något intressant på gång. I en nybyggd fabrikslokal i Stockholmsstadsdelen Johanneshov har några entusiaster just börjat koka ekologisk hönsbuljong till restauranger, skolor, daghem och äldrevård. StockPot, som företaget heter, tar hand om gamla hönor från Kravmärkta Sanda hönseri i Österhaninge och förvandlar dem utan minsta E-nummer till välsmakande buljong att använda i såser och grytor – eller att dricka som den är.
Numera odlas biff i laboratorier och somliga forskare vill dessutom att vi i framtiden ska äta insekter. Kan vi inte istället börja med de utmärkta köttdjur som idag definieras bort?
Med hönsen till exempel.
Mats-Eric Nilsson
Krönikan har tidigare varit införd i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>
