Andra delen i bloggserien handlade om svårigheterna som Brännland cider stötte på inför lanseringen på Systembolaget. Den sista delen handlar om vad det innebär att bli bedömd utifrån en standard, som ställer alldeles för låga krav.
Del 3: Att konkurrera med 15 procents-cidern
Det är mycket viktigt att påpeka att ingen av de enskilda myndigheter som vi nämner här eller de tjänstemän och kvinnor som arbetar där har enskilt större ansvar för den situation som vi befinner oss i. Tvärtom så har samtliga varit informativa och hjälpsamma och i Systembolagets fall, flexibla och lyhörda för att vi ska kunna få ut vår produkt på marknaden under en korrekt beteckning som fungerar både för produkten och inom regelverket.
Det säger vi inte för att vi är beroende av samtliga för att kunna fortsätta att göra och sälja cider utan därför att fokus för det första steget i att göra Sverige till ett land som producerar mycket mer fantastisk cider måste ligga på att justera regelverket som vi alla lever under. Tills dess att det är gjort så har vi att förhålla och anpassa oss till detsamma.
Ändå är det märkligt. Att Vännäs kommun, Livsmedelsverket och Systembolaget (hur hjälpsamma de än är) ska avgöra huruvida vår produkt får kallas cider eller inte, vilken typ av cider vi tillverkar och om den håller kvalitetsmåtten eller ej utifrån ett regelverk vars grundläggande standard ligger långt under de ambitioner och krav som vi själva som producenter arbetar från.
Ett regelverk vars syfte det är att fastställa vad som får kallas cider som är så otillräckligt och ställer så låga krav på produkten gentemot internationella kvalitetsbeteckningar att det försvårar utvecklingen av en svensk cidertradition. En tradition som med tiden borde kunna hävda sig internationellt och bli en källa till intäkter och varumärkesförstärkning för Sverige inom jordbruk, gastronomi och turism.
Frågan är vad som måste göras. Det som på ytan framstår som enklast vore att höja de formella kraven på vad som får kallas cider till en produkt som görs på 100 procent äppelmust och samtidigt fastställa att äkta cider är ett vin gjort på äppelmust.
Det är tyvärr inte så enkelt. Reglerna måste till att börja med förhålla sig till det regelverk som gäller för druvviner inom EU.
Inom Sverige så är det största problemet att det befintliga regelverket ställer så låga krav på cider som beteckning att den "cider” som produceras och säljs generellt bara nätt och jämnt innehåller den föreskrivna mängden must, 15 procent, och ofta inte alls är besläktad med det vi som producenter betraktar som cider.
Omständigheterna har på så sätt inte bara format en ofullständig bild av vad cider är i Sverige utan också etablerat populära produkter vars försäljningsframgångar bidrar till BNP, skapar exportinkomster och arbetstillfällen. Att förändra lagtexten så att dessa produkter inte längre får kallas cider kanske skulle vara idealiskt (och idealistiskt) men låter sig knappast göras.
Vi skulle istället vilja föreslå en tilläggsmärkning där de producenter som vill höja ambitionsnivån och utveckla cider-produkter gjorda på 100% äppelmust ges möjlighet att, efter granskning och godkännande, märka sina produkter med en kvalitetsstämpel framtagen i samråd mellan producenter och myndigheter för att särskilja sig från övriga produkter i cidersegmentet.
Förslaget är inte nytt. I Skåne bildades av ett antal äppelodlare och äppeldrycksproducenter under 2012 ett cidersällskap med samma idé och tanken har nog funnits på andra håll sedan tidigare.
En tilläggsmärkning skulle ge ambitiösa producenter möjlighet att särskilja sig från mängden, säkra starten på en seriös svensk cidertradition och ge möjlighet för livsmedelshandeln, Systembolaget inkluderat, att uppmuntra och förstärka försäljningen av svenska äppeldrycker av hög kvalitet i sitt sortiment. Produkter vars högre kvalitet borgar för högre marginaler. Alla blir vinnare.
Fram till dess att svenska producenter med högre ambitioner ges en möjlighet att särskilja sig och samtidigt får ett extra erkännande för sina ambitioner så förlorar Sverige som vinland och matland möjligheten att bygga en ännu starkare profil nationellt och internationellt genom att utveckla och sälja produkter gjorda på några av svenskt jordbruks finaste råvaror.
Och de av oss som vill mer med våra produkter måste gång på gång ge oss in i byråkratin kring ett regelverk som motverkar sitt syfte.
Andreas Sundgren, på den iscidertillverkaren Brännland cider som gör svensk cider på 100 procent äppelmust.
Alla delar i bloggserien:
Del 1: Riktig cider är egentligen ett fruktvin >>
Del 2: "Får inte kallas för cider" >>
Del 3: Att konkurrera med 15-procentscider >>
Läs mer:
Livsmedelsverkets regelverk för cider >>
Wikipedia-artikel om Ice cider >>
Brännland Ciders inofficiella svenska kvalitets och ursprungsbeteckning >>
Riktig Cider >>
