Sport att minska svinnet

Under lagret av lysande clemen­tiner i den bruntonade glas­ skålen i vardagsrummet påträf­far jag en dag två murriga kiwi­ frukter. Eller snarare före detta. De båda måste ha placerats på denna något undanskymda plats redan strax före jul och är i mitten av januari alldeles tydligt stadda i upplösning. 

Formen är visserligen i stort sett intakt, möjligen kan en viss skrynklighet anas, men så snart man tar i dem blir det uppenbart att de har imploderat och nume­ra är bortom all räddning. 

I likartat skick är den aubergi­ne jag fiskar upp ur ett av kylskå­pets plasttråg. Möjligen har för­ruttnelsen här gått ännu längre. Det är över huvud taget ganska svårt att föreställa sig att denna mögelbelupna soggighet för bara
några veckor sedan var en båg­nande och glänsande vackert violett äggplanta.

Bedrövad och kladdig om hän­derna förpassar jag kvarlevorna till den soppåse som sorgligt nog också fått ta emot en skiva av den sagolika vildsvinspaté som vi lagade under julstöket tillsam­mans med barnen. 

I värsta fall läser de väl det här, vilket får mig att skämmas ännu mer. Förmodligen har jag heller inte berättat för dem att det vid några tillfällen hänt att somliga grönsaker som vi under flera månader mödosamt odlat och vårdat ute på landet senare glöm­des bort och bröts ned i en av kyl­skåpets avkrokar.

Problemet kan se futtigt ut i ditt kök, men det globala matslöse­riet är gigantiskt, och enligt den brittiske historikern och författa­ren Tristram Stuarts tenderar vi konsumenter gärna att förtränga vår del: ”Trots att nästan varenda
människa i västvärlden regel­bundet kastar mat så är många ändå omedvetna om sitt beteen­de”, skriver han i boken ”Waste”.

Alltså är steg 1 att få syn på sitt eget svinn, kanske genom att undersöka saken. 

Själv berättade jag för två år sedan på den här sidan att jag då hade som nyårslöfte att sluta slänga mat. Med denna storstila­de utfästelse har det uppenbarli­gen gått så där – någon nollpunkt har vår familj inte kommit ned till – men vi har i alla fall blivit klart bättre. 

Vi har helt enkelt gjort det till en stimulerande sport att försöka förvandla halvtrista rester och överblivna råvaror till välsma­kande och attraktiva luncher och middagar. Och i stället för att utgå från vad vi för tillfället är sugna på eller kan hitta i någon av de många receptböckerna, vilket automatiskt leder till nya inköp, börjar vi i dag i andra änden.
Vad har vi hemma – i frysen, kylen och skafferiet? Lammfärs, en squash, ett halvt paket fetaost, en slatt vitt vin, en knippe slät­bladig persilja, några brödkanter. Kan man laga något på det?

Riktigt lyckade dagar behöver vi inte handla något alls. 

Allt fanns ju redan.