För en vecka sedan var jag i Finland för att medverka i svenska Yles magasinsprogram Efter nio. Och i samma ögonblick som taxin från flygplatsen bromsade in utanför produktionsbolagets studio i centrala Helsingfors kände jag igen mig lite vagt. Har jag inte varit just här förut, en tidig morgonsändning för ganska många år sedan – eller blandar jag ihop det med något helt annat ställe?
Gåtans lösning kom så snart jag sminkad och klar hade satt mig mittemot programledarna och inspelningen kunde rulla igång. På en skärm visades ett filmklipp med en man som var påfallande lik mig, om än i något yngre och därmed mörkhårigare version. Samma bistra uppsyn och samma bekymrade beskrivning av de moderna livsmedlens allmänna tillstånd.
Kommer du ihåg det här, när du var hos oss senast? löd frågan. Och ställd inför detta bevismaterial föll bitarna slutligen på plats. Det visade sig vara tio år sedan jag varit där. Då handlade det om matfusket, nu var jag inbjuden att prata om min senaste bok Château Vadå.
Innan vi gick loss på vinet fick jag dock den givna, men i redigeringen bortklippta, frågan:
Så vad har hänt på matfronten sedan du var här sist?
Jag sade att det ju faktiskt finns en hel del positivt att ta fasta på, men svaret blev ärligt talat inte särskilt konkret. Och eftersom »alla« krönikörer och bloggare just nu sammanfattar 2010-talet med diverse listor gör jag istället ett försök här – med mina ljuspunkter från detta decennium:
- BRÖDET. Det är idag betydligt lättare att få tag i ett av våra mest grundläggande livsmedel, bakat enligt originalreceptet, än för tio år sedan. Dessa tillsatsfria varor finns visserligen ytterst sällan i livsmedelshallen, men det har trots allt poppat upp rader av bagerier över stora delar av landet som kan ståta med riktigt bröd.
- GLASSEN. Inte lika livsnödvändigt som brödet förstås. Men att för inte alltför länge sedan inte gick att hitta en glass värd namnet i våra frysdiskar, var ju egentligen ganska uselt. Numera finns det dock rätt många mindre – och därtill några större – producenter, som gör den äkta varan.
- TILLSATSERNA. Allt fler konsumenter kollar innehållsförteckningen före köp. Detta har tvingat tillverkarna att börja sanera sina produkter. Och plötsligt har försäljningsargumentet »utan tillsatser« kunnat dyka upp på en majonnäs eller ett smörgåspålägg. Vem trodde att detta skulle kunna hända för ett årtionde sedan?
- Ä-MÄRKNINGEN. Vilken succé den blivit! Nyligen spräckte den 1000-produktersvallen. Så många varor bär Ä-märket – antingen på själva förpackningen i landets livsmedelsaffärer eller på hyllkanten hos City Gross, den kedja som konsekvent arbetar med Äkta varas märkning i sina butiker.
- NITRITEN. Förmodligen kan detta omstridda konserveringsmedel vara på väg ut. Tidigare var det endast somliga småskaligt framställda produkter eller vissa utländska traditionella charkvaror, exempelvis parmaskinka, som kunde fås i nitritfri version. Men sedan något halvår tillbaka har en av charkjättarna börjat sälja Ä-märkt bacon utan nitrit. Och utomlands höjs samtidigt allt fler forskarröster för att helt förbjuda denna tillsats.
Så – Gott Nytt Årtionde!
Mats-Eric Nilsson
