Mat kan vara komplicerat och ångestladdat – eller ganska enkelt. Mats-Eric Nilsson glädjer sig åt de allra senaste råden om hur vi bör äta.
På mördarsniglar, fyrbackslinjer och kladdkakor kan man möjligen vara expert. Men mot den som påstår sig vara specialist på tillvarons riktigt stora frågor, som den om livets mening, bör man däremot vara ganska misstänksam.
Så hur är det då med de ämnen som storleksmässigt ligger någonstans däremellan, finns det exempelvis någon som kan sägas vara expert på mat?
Kandidater saknas väl i och för sig inte, förståsigpåare som inget hellre vill än att sjunka ned i närmaste tv-soffa med epitetet matexpert på namnskylten. Men hur seriöst är det?
Att vi som enbart skrivit en eller annan bok inom matområdet knappast kan räknas som experter är väl ganska givet. Men om man tänker efter inser man ju att det inte heller kan finnas någon vetenskapsman som famnar över hela detta vidsträckta ämne – från matens kemi, människans fysiologi och tillsatsernas toxikologi till växternas och djurens ekologi och måltidens psykologi.
Den debattör som struntar i alla studier och slår dövörat till så snart en sakkunnig person yttrar sig brukar med rätta bli kritiserad. Men den forskare som utifrån sitt eget begränsade fält gör tvärsäkra uttalanden om precis vad vi bör äta kan vara lika tvivelaktig – och ovetenskaplig.
Matens byggstenar är i själva verket så osynliga och svårbegripliga för oss vanliga dödliga att vi sedan länge behöver experthjälp för att veta vad vi ska stoppa i oss.
Följden blir ett närsynt och siffermässigt sätt att förhålla sig till mat, som under de senaste decennierna blivit så etablerat att vi kan ha svårt att inse att det ens kan finnas något annat. Att mat är så mycket mer – vad är det för fel på gemenskap och njutning? – än summan av de hittills upptäckta näringsämnena, och att denna helhetsupplevelse är nog så viktig för vårt välbefinnande.
Därför är det så befriande att läsa de senaste matråden från livsmedelsverket. Ja, inte från det svenska – utan från dess motsvarighet i Brasilien. Plötsligt får vi höra hur det kan låta när en matmyndighet lämnar det invanda kosttänkandet och tar de lite större greppen.
Se till att du regelbundet, i en trevlig miljö och utan att samtidigt syssla med annat, äter mat som lagats från grunden av färska råvaror. Begränsa din konsumtion av färdigrätter eller undvik dem helt. Låt matens njutning få en viktig roll i ditt liv. Ät tillsammans med andra människor så ofta som möjligt. Kommer du också att tänka på alla de svenska åldringar som förses med smaklös men noggrant näringsberäknade centralköksrätter – att avnjutas i största möjliga ensamhet?
Tillägg - Fler brasilianska matråd Handla din mat på sådana ställen som har ett gott utbud av färska och lokalt producerade råvaror. Välj matställen som serverar mat som lagats från grunden,och undvik snabbmatskedjor. Var kritisk mot matreklamens budskap och råd. Glöm inte att reklamens funktion är att öka försäljningen och inte att informera eller, ännu mindre, att lära ut något. Fokusera på färska lokalt producerade råvaror som är i säsong och gör åtminstone en del av dina inköp på bondens marknad och andra marknader. Lär dina barn – oavsett kön – att laga mat. /Mats-Eric Nilsson, författare och chefredaktör för matmagasinet Hunger.
Texten har tidigare varit publicerad i Svenska dagbladet. Läs fler av Mats-Erics artiklar på Svd Matkultur >>
