Under rubriken ”Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö” rycker professorn livsmedelshygien Marie-Louise Danielsson-Tham på DN-Debatt idag ut till försvar för livsmedelsindustrins bruk av tillsatser.
Här är hennes huvudargument:
• Många tillsatser behövs för att vi ska få säker mat och att inte riskera att bli sjuka eller dö av det vi äter. Ett exempel är konserveringsmedlet nitrit som inte bara används för att ge charkprodukter dess rosa färg utan i första hand som ett skydd mot botulinumförgiftning. ”Ett enda gram botilinum-toxin räcker för att döda 7 miljoner människor”.
• Bensoesyra är en organisk syra som förekommer naturligt i många bär. Denna syra och dess salter (som natriumbensoat) används som godkända livsmedelstillsatser för att förhindra att saft och sylt möglar och jäser. ”Varför skulle en syntetiskt framställd substans vara farligare än samma substans tillverkad av moder natur? Mig veterligen har ingen ifrågasatt konsumtionen av lingon.”
• Att många ostproducenter har tagit bort antibiotikan natamycin (E235) är ett positivt exempel på hur man med hjälp av bättre hygien under produktionsprocessen kan bli av med en tillsats.
• Visst innehåller korven ofta en rad andra ingredienser än kött och de klassiska råvarorna. Men om man ska få korv med högre köttkalt måste man som konsument vara beredd att betala det högre priset.
Artikeln har följande slutkläm:
”Att raljera med alla E-nummer som finns på innehållsdeklarationen är lätt. Det kräver endast god verbal förmåga. Att värdera informationen och dra korrekta slutsatser kräver många års specialutbildning”. ––– ”Apropå ingenting – som avslutning en aforism av journalisten Carl Hammarén (1922–1970): ”Vi bör nog inte gå får långt i vår strävan efter äkthet. Vill vi egentligen att det ska finnas sjömän i sjömansbiff?”
Utan att Marie-Louise Danielsson-Tham nämner Mats-Eric Nilsson eller hans böcker vid namn, det inte svårt att lista ut vem hon vänder sig till. Så här kommer därför Mats-Erics kommentarer:
”Mer än ett år efter min första bok kom ut är det äntligen någon som rakryggat ställer upp för tillsatserna. Industrin har länge hukat, för att slippa att i onödan få sina varumärken nedsmutsade, så det fick bli en hygienprofessor istället. Det positiva är att det nu kan bli en debatt, och att några av industriargumenten för den omfattande tillsatsanvändningen äntligen kommer upp på bordet.
För mig var det dock ganska förväntat att ivrandet för en bättre matkvalitet och kritiken mot att konsumenten riskerar att bli lurad i butiken skulle bemötas med farlighetsargumentet. Exemplet med de 7 miljoner döda människorna var dock något grövre än jag hade väntat mig, och riskerar förstås att sänka debattnivån redan från start.
De som har läst mina böcker eller lyssnat på mig i olika sammanhang vet att merparten av de många tillsatserna, närmare bestämt 90 procent, är kosmetiska. De används för att fejka smak, färg och konsistens för att skyla över att det finns för lite av äkta råvaror i produkten. Endast en mindre del utgörs av konserveringsmedel och antioxidanter. En del av dessa behövs säkert, men även här finns många exempel på överdriven användning och misstankar om negativa hälsoeffekter .
Om nitrit
Att nitrit används som ett konserveringsmedel är förstås ingen nyhet. Dessutom gör det att fläskköttet behåller sin rosa färg. Ämnet har ifrågasatts bland annat för att de har gett cancer i djurförsök och är därför förbjudet i Krav-produkter. EU tillåter vissa mängder i de varor som har EU:s ekologiska märke, men i betydligt lägre halter än i konventionell produktion. Inom några år kommer EU att totalförbjuda det i ekologiska livsmedel. Svenska Livsmedelsverkets uppfattning är att det är ”önskvärt” att generellt minska intaget av nitrit.
Att det går att producera charkprodukter utan nitrit visar exempelvis de finska tillverkarna av julskinka. Där dominerar den nitritfria gråaktiga skinkan. Och svenska Mälarchark gör nitritfria prinskorvar som säljs till storkök, men har visat sig vara svårsålda till konsumenter eftersom de inte har rosa köttfärg. Hållbarheten för dessa är 17 dagar istället för 20–25.
Om natriumbensoat
Att en tillsats även förekommer naturligt är ett av industrins favoritargument. De eventuella problemen med natriumbensoat kommer man dock inte runt som så enkelt som att skoja om den ofarliga lingonkonsumtionen. I en uppmärksammad studie vid universitet i Southampton om hyperaktivitet hos barn ingick just natriumbensoat tillsammans med ett antal färgämnen. Och i februari 2006 avslöjade en avhoppad kemist från Cadbury-Schweppes att denna tillsats tillsammans med askorbinsyra i apelsinläsk kan ge upphov till små mängder av det cancerframkallande ämnet bensen. Jag påstår verkligen inte att det finns tillräckligt hållbara belägg för ämnets hälsofarlighet. Däremot är det uppenbart att toxikologerna på denna punkt vet för lite.
Om natamycin
Marie-Louise Danielsson-Tham vill som jag bli av med onödiga tillsatser och pekar på hur en del ostproducenter har tagit bort det mögelhämmande medlet natamycin (E235). Och visst är detta alldeles utmärkt! Men detta hade förstås inte skett utan att man i den allmänna debatten har ifrågasatt denna tillsats, som är ett antibiotikum. Konsumenttrycket har dock uppenbarligen inte varit tillräckligt stort eftersom flera osttillverkare fortsätter att använda natamycin istället för att förbättra hygienen i sina produktionslokaler. Det är bara genom en stark och tydlig opinion som livsmedelsbranschen kan förmås att skära ned på det omfattade bruket av billiga tillsatser. Ett exempel på detta är hur många skinktillverkare under det senaste året har tagit bort smakförstärkaren E621. Min förhoppning är att jag med mina böcker har bidragit till detta.
Om korvar
Här är hygienprofessorn inne på ett bra spår. Ska vi bli av med tillsatserna måste vi konsumenter i många fall vara beredda att betala mer för korven".
Läs hela Marie-Louise Danielsson-Thams artikel >>
Lyssna på debatt med Marie-Louise Danielsson-Tham i P1 Morgon 15 december >>
Peter Wennblad på Expressen har blivit riktigt arg >>
