Semestrarna slut, skolorna har börjat. Nu börjar vardagen igen och med den kommer bekymmer om vad vi ska hinna laga för mat på kvällarna. Och barnen som inte vill äta ordentligt… Eller?
Äkta vara har intervjuat Josefine Haamer von Hofsten som specialiserat sig på mat för barn och skrivit ett antal böcker på temat. Hennes erfarenhet är att barns kinkighet ofta är konstruerat av oss vuxna.
Du har just varit matlagare för ett barnkollo på Barnens ö. Det låter som en utmaning! Är barn inte kinkiga?
Jag skulle ljuga om jag sa att alla barn äter allt. De är precis som vi vuxna. Vi har bestämt oss av erfarenhet vad vi gillar och det är ju likadant med barn fast de inte har lika lång erfarenhet av mat som vi.
Som kock måste man erövra barnens förtroende. Så det gäller att göra bra ifrån sig från början, för att bevisa att just det jag lagar är gott. Så jag startade kolloperioden på Barnens ö med en klassiker, köttfärssås och spagetti, men på mitt vis med massor av rotfrukter, lök och vitlök som grund. Den fick koka i en halv dag så rotfrukterna kokade ner och försvann in i tomatsåsen. Ingen noterade ens att det var en massa grönsaker i såsen och det var helt tomt i blecken. Bönderna på Barnens ö hade skänkt lamm till kollot. Det marinerade jag och serverade till en potatisgratäng späckad med vitlök och purjolök. Det som förvånade mig mest var när jag lagade fiskgratäng. Kolloledarna trodde inte att det skulle bli någon större åtgång, men när barnen kom ut i köket efteråt och drog gaffeln i de odiskade blecken förstod jag att de verkligen gillade maten. Men som sagt det tog cirka tre dagar att få deras förtroende.
Men föräldrar brukar ju hävda att deras barn inte äter än det ena och än det andra?
Och så är det för många föräldrar, de har mer eller mindre matkrig med sina barn. Många barn använder maten som maktmedel. Men vi borde vara klokare som vuxna med egna erfarenheter och inte ta striden. Framförallt borde vi inte göra en så stor sak av det. Vi bekräftar ju barnens ovilja genom att ta striden. Jag funderar mycket på det här att föräldrarna själva säger att ”ja mitt barn äter bara köttbullar, korv och pannkakor”. Och då undrar jag, vem är det som serverar mat hemma hos er, är det inte du? Många glömmer bort att det faktiskt är du som förälder som ansvarar för vilka smakpreferenser just ditt barn får.
Vad tror du att det beror på, att det finns en föreställning om att mat för barn är särskild mat, barnmat?
Tyvärr tror jag att det beror på oss föräldrar vi vill alltid ta den enklaste vägen. Ta alla barnkalas till exempel. Vad serveras där? I Sverige har vi ju bestämt att barnmaten är, pannkakor, köttbullar, köttfärssås och hamburgare. Är man på en familjerestaurang i Sverige finns det alltid en barnmeny bestående av dessa rätter. I andra länder brukar man bara halvera portionen och vips så blev det barnmat. Jag tror att vi gärna väljer den enklaste och snabbaste vägen genom att döpa något till barnmat och sedan servera denna. Vilket gör mig urförbannad. Det är ren lathet av oss föräldrar att inte introducera nya smaker till våra barn, utan att hela tiden välja kortaste vägen. Tänk om du själv bara hade fyra rätter att välja på och inget annat. Du skulle ju bli jätterädd och aldrig vilja prova något annat nytt. Människan är ett vanedjur och om du bara serveras samma mat hela tiden så vet man ju inte bättre. Då blir det som pappan som jag mötte på kollot vars son som åt bäst av alla barn. Och när jag kommenterade det kontrade han med att säga ”jaja du lagar väl sådan där barnmat som alla gillar”. Det får mig att se rött!
Hur påverkar det i sin tur barnens inställning till mat att den här föreställningen finns?
Vi har ju gjort fel genom att döpa den till barnmat. Då tror många barn att just den här maten är avsedd för mig. Men inte bara barn, utan även osäkra föräldrar tror ju det. Det finns ingen särskild mat som är just för barn. De ska precis som vi vuxna äta av allt för att må bra i sin kropp. Vi är en kemisk sammansättning och vi behöver sätta i oss varierande mat för att må bra. Ju äldre man blir desto mer lär man känna sin kropp och vad just jag behöver för att må bra. Barn vet inte och kan inte avgöra det själva. Dessutom växer de och behöver därför mer av vissa saker än vi föräldrar/vuxna. Vi har ett enormt ansvar som föräldrar och vuxna runt barnen att ge dem möjlighet att få i sig och smaka på mat. Bra mat! Jag vet att det är svårt för många och just när man befinner sig i en matvägrarperiod så vill man bara att barnet ska bli mätt och glad oavsett vad det får i sig.
Du har ändå skrivit böcker som handlar om just mat för barn, behövs de?
Tyvärr, måste jag svara ja på den frågan. Kunskapen och framförallt traditionen saknas idag. Många unga har aldrig lagat mat idag. När de själva blir föräldrar har de ingen kunskap om matlagning. De tillhör ofta generationen som kanske ätit frukost hemma och sedan något färdiglagat till lunch. När de sedan kommer hem på kvällen äter de en tallrik fil och är nöjda med det. Vilket betyder att när de får barn så är det egentligen första gången som de behöver laga mat.
Har du någon ny bok på gång?
Självklart, jag går att alltid och tänker på en ny bok och har en idé som riktigt skaver i huvudet just nu mer kan jag inte säga just nu, den måste få skava klart!
Josefine Haamer von Hofsten
Bor: norr om Stockholm på landet
Familj: make Peter, barnen Carla 15 och Hugo 13 år. Katterna Jansson och Rut och hunden Kajsa.
Författare till: Josses barnmat, Josses mellisbok, Barnombordboken, Flyttahemifrånboken och Annas o Hugos barnmatsbok.
Bakgrund: utbildad miljörättsjurist, har arbetat som frilans med tidningar som Outside, Våra Barn, Med barn, Buffé, Gourmet.
Gör i höst: Fortsätter som hem- och konsumentkunskapsfröken på Alfaskolan i Solna. Det blir min sjätte termin. Mina elever går i femman och i åttan. Pratar i P4 Göteborg Radiohuset varje onsdag kl. 8.40. Letar efter ett kök där jag kan laga bra mat till barn och deras föräldrar.
Äkta varas lästips>>
Läs mer>>
